Ordning och reda

Ordning och reda finns det en affär som heter. Vi går ofta in i den i Stockholm och köper något vackert block, en snygg musmatta eller ett fantastiskt dyrt fotoalbum (vad man nu ska göra med det i digitaliseringens tid??)- men inte blir det mer ordning och reda hemma hos oss för det... Vi hör nog till dem som köper pärmar i januari (de är ju så billiga då!) och ska börja ett nytt liv med struktur, kontroll, var sak på sin plats - och ja, just det - ordning och reda! Vi har goda vänner som sagt att de använder lika mycket tid för att hålla ordning på saker, men den ena har kaos och ägnar tid åt att leta, medan den andra ägnar tid åt att organisera och behöver inte leta. Jag vet inte vad som är bäst... Vi är varken eller - vi är periodare. Vi skapar, pysslar, är kreativa på alla möjliga sätt och vi skräpar ner, drar fram, bläddrar i magasin och böcker, gör skisser, slänger fram tyg, papper, pärlor, pennor, lim och har så KUL och bara njuter av allt roligt vi kommer på. Sen städar vi. Fy så trist och tråkigt det är då! Men nu har vi byggt ett hus med en ATELJÉ. Och det vet väl alla att i ateljéer är det alltid Oording och Oreda för där SKAPAS det... Ja, vi tycker i alla fall att det ger oss legitimitet att ha det rörigt emellanåt. Det är bara synd om våra övernattande gäster, för de får sova i röran (fast de blundar ju då)- men vi tycker att vi löst det himla fiffigt med övernattningssängar som en härlig krypa-upp-i-soffa när man vill koppla av lite i sitt skapande. Just nu syr jag kuddar till hörnan - återkommer med bild när det är klart!

När kommer våren?

Nu har det töat och fryst på, snöat och töat och fryst på och snöat igen - ska det aldrig ta slut? Vägarna här ute är som tvättbrädor, man skuttar runt med bilen ner i alla gropar och upp på alla kullar och det är omöjligt att samtala för man får gammeldamsvibrato på rösten och får lov att skrika för att överrösta stötar och vibrationer. Skotta går inte för det är stenhårt men så fort det är runt noll strör vi smältsalt på strategiska ställen för att inte förolyckas mellan ytterdörr och tidningslåda eller soptunna. Men, det blir allt ljusare och ljusare! Tulpaner på bordet och primula i fönstret hjälper vårkänslorna på traven och snart åker även den sista vintermys-belysningen ned, ljusgardinen från IKEA som effektivt hindrat insyn rakt ner på vardagsrumssoffan.

Det hindrar ju inte nyfikna från att titta ändå - roligt att så många tycker att vårt hus ser spännande ut, eller? Idag var det ett par som slog alla rekord... De stannade och glodde rakt in i de smala fönstren i hallen, där Charlie stod och upp i övervåningens glasparti en god stund - så gick de några meter och ställde sig utanför vårt plank och tittade in i vårt kök, fyra steg till, sträckte på halsarna för att titta rakt på mig när jag höll på att fixa ordning i vardagsrummet! Men vi får väl vara glada så länge det inte börjar trava folk på tomten, som det gjorde under tiden vi byggde...Julkransen på dörren har jag tagit ned och bytt till vita band och några konstgjorda vitsippor som ska tjäna som affirmationssymboler för våren!

Är kartongerna slut snart?

Så snart vi kan och orkar tar vi en tur till förrådet, fyller bilen med flyttkartonger, åker hem och börjar packa upp. Packningen kändes väldigt systematisk när vi gjorde den, jag skrev mycket nogsamt på vilket innehållet var och Charlie sorterade dem efter innehåll i förrådet - alla boklådor för sig, porslin för sig och så vidare. Trots det saknar vi ständigt grejer! Stekpannan i gjutjärn, koden till det trådlösa internetmodemet, adressboken (kom fram igår!), presentkort, danska salladsskålen - för att bara nämna något... Tog denna bild när jag kände mig helt slut på kartonger för att muntra upp mig själv! I helgen ska vi packa upp några fler, och vem vet, kanske det dyker upp någon kär, saknad grej då?

Vi har blivit med skåp

När vi ritade köket visste vi att vi inte skulle ha tillräckligt med plats för alla glas och allt porslin. Vi tänkte oss att ha någon form av köksö med utdragbara lådor som skulle svälja en del - och den tanken har vi fortfarande aktuell. Drömmen är att kunna sitta vid den där köksön på våra barstolar, äta frukost och spana ut över Mälaren. Den ska också kunna användas för att duka upp buffé på, ha hjul och vara flyttbar för att passa olika behov. Vi ritar och skissar och mäter - snart kanske... Men, vi har också haft en längtan efter ett stort skåp mot väggen i matsalsdelen som skulle kunna härbergera det mesta av våra glas och lite till... Auktioner, Blocket och andra annonssidor har besökts frekvent, vi har lagt bud och åkt och tittat på både det ena och andra - allt ifrån vita shabby chic-skåp (inte vår grej) till dalaskåp med kurbitsar (kändes för långt från Medelhavet) och ett och annat tungt ekskåp (för mycket nationalromantik). Så hittade vi ett jugendskåp (ja, jag vet, det finns nationalromantik här också!)på Blocket som vi bara kände: DET ska vi ha!

När vi kånkat det på plats kände vi oss totalt knockade, det upptog hela rummet och var alldeles överväldigande, mörkt, stort och påtagligt... Men nu har vi inte bara vant oss, vi bara älskar det här skåpet! Och det rymmer så mycket så det är sanslöst - vår räddning på alla flyttkartonger fyllda med koppar, glas, fat, karaffer och skålar som vi inte kan slänga, sälja eller ge bort för att de berör oss på olika sätt.

Vi har sett havsörn!

Under en promenad utefter Mälaren får vi se 5 stora svarta fåglar långt ut på isen men det tar en stund innan vi förstår att det verkligen är - fåglar. En av dem lyfter och cirklar in över land och då får vi se att det är en havsörn. Vilken fågel! Stor som en dubbelsäng ger den ett minst sagt mäktigt intryck när den breder ut vingarna strax över trädtopparna. Idag på morgonen såg vi en av dem igen, alldeles utanför huset, sakta flygandes ut mot isrännan där den sedan flög fram och tillbaka för att hitta fisk? Ja, som tidigare stadsbo är man ju inte specialist på fåglar, precis...

Konsten börjar komma på plats

Vi har inte många väggar att placera alla våra tavlor på. Men i gengäld har vi många vackra vyer utanför alla våra fönster... Vi släpade hem en trave tavlor från förrådet och beslöt oss att börja med hedersväggen, där det ju tyvärr också står en TV - men det är hedersvägg trots den! Vi lade ut alla tavlor på golvet och började pussla. Valde bort, valde till, stuvade om, började med att hänga en och sedan hålla bredvid, mäta, planera, tänka om och efter en kvälls stök så satt de där - allihop som vi ville ha! Alla ifrån Astri Bergman Taube till Bror Hellberg och sist men inte minst Charlies målningar från Gotland gjorda i ungdomens dagar.

Vi har firat jul

Första julen i vårt hus har varit helt fantastisk! Nära och kära har varit gäster under flera dagar och värmt upp vårt hus med skratt och glädje. Vi monterade upp vår plastgran (nödvändigt i lägenhet där man inte får slänga ens ituklippt gran i soprummet) och dränkte den i kulor av rött och guld. Men nästa år blir det nog riktig gran - det längtar vi efter nu!

Här är vi samlade i trappan för mormors julfotografi - vår svävande trappa som ännu inte fått något räcke. Men snart så....

Att fira jul kan vara ganska tröttsamt också....

Men det kan ju vara ganska förståeligt efter all fysisk aktivitet som Morris utförde vid varje promenad! Dessutom blev han magsjuk, stackarn...