Det är en ständigt återkommande fråga från människor man möter - och vad svarar man? Ja, vi har inga golvlister än, belysningen lämnar en hel del övrigt att önska, spackling har spruckit när huset rört sig i vinter och på grund av att vi inte vill ha lister runt hörn och i tak så syns det och då blir det en del restaureringsarbete i vår och sen är det ju saker som vi inte kan bestämma, vi måste liksom bo in oss och känna efter...
Så frågar man om vi trivs. Jaaa, det gör vi! Det blir en del taxi, både kommersiell och med hjälp av goda grannar, när man vill förlusta sig i staden - men jag säger som Ernst: Jag behöver bara staden för att kunna längta till landet... Utsikten är fantastisk, känns som jag aldrig kommer att tröttna, det är som ett levande skådespel hela tiden!
Huset verkar faktiskt ha allt det vi tänkte att det skulle ha och vi utnyttjar varje rum, varje dag. Här är klädkammaren som fått strykbelysning uppmonterad mot strykning av 10 skjortor. Ibland krävs det förhandling för att kunna se vad man gör.
Idag när solen sken och huset blev varmt öppnade jag skjutdörrarna mot poolen och de vita, tunna silduksgardinerna rörde sig i vinden, precis som jag drömt om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar